Lundbohms vänskap med konstnären Per Hasselberg var en vänskap som hade fördjupats under Lundbohms tid i Stockholm, då Lundbohm bedrev kvällsstudier vid Stockholms högskola. Här kom Lundbohm främst ge­nom Karl Nordström i kontakt med de hemvändande konstnärerna från Paris och andra konst­närskolonier. Hasselberg var själv en av dessa hemvändare. Successivt växte deras vänskap i takt med att deras vägar korsa­des i olika projekt.

Lundbohm uppskattade Hasselbergs syn på hur konst- och kulturyttringar skulle tillgängliggöras för de breda folklagren; i folkbildningen såg de båda en kraft som kunde få fler människor att ta del av kultur och av samhällslivet i stort.
Vänskapen med Hasselberg medförde att Lundbohms intresse för konst fördjupades, och han började bygga upp en egen konstsamling omkring 1895. I första hand köpte han verk av de konstnärer som ingick i hans egen bekantskapskrets, men även av andra nordiska konstnärer. Lundboms konstnärsvänner utgjordes, som tidigare nämnts, av medlemmar såväl i den traditionella svenska konstakademin som hos opponen­terna, vilket i sin tur medförde att Lundbohms konstsamling fick en bredd, redan från start.

Lundbohm kom även att bli den som fick förtroendet att förvalta Hasselbergs dödsbo. Tillsam­mans med Prins Eugen finansierade och genomförde Lundbohm senare den omtalade minnes­utställningen över Hasselberg, och ansvarade även för färdigställandet av skulpturerna Farfadern och Näckrosen i marmor. Arbetet med skulpturerna utfördes av gemensamme vännen Christian Eriksson, som även stod för utformningen av Hasselbergs gravmonument 1898.