Forum

På denna sida, Forum, kommer korta betraktelser, texter och bild, från boken att regelbundet presenteras. Du är välkommen att kommentera inläggen. Mötet med läsaren är det viktigaste för en berättelse, varmt välkommen med dina synpunkter.

Bron över Luossajoki. I bakgrunden syns  det första bostadsområdet Rälstippen. Foto: Oscar Olsson. 1898. Bildägare: Nordiska museet. Bron över Luossajoki. I bakgrunden syns det första bostadsområdet Rälstippen. Foto: Oscar Olsson. 1898. Bildägare: Nordiska museet.
Lundbohm knöts indirekt till LKAB under sommaren 1898, då han fick två utredningsuppdrag av Civildepartementet. Det ena var att slutföra den påbörjade undersökningen av järnmalmens utbredning och volym i Kiruna- och Luossavaara inför det kommande riksdagsbeslutet om eventuellt järnvägsbygge för sträckan Malm­ber­get - Kiruna - Victoriahavn/Narvik. Det andra uppdraget var att utreda placeringen av det framtida gruvsamhället som skulle växa upp i takt med gruvverksamhetens utveckling.
 
Från den 1 juni 1898 beviljades Lundbohm tjänstledigt med ett år i taget i sammanlagt tre år från sin huvudarbetsgivare SGU, för att tillträda som platschef hos LKAB. Tjänstledig­heten beviljades årsvis efter ny ansökan från både Lundbohm själv och hans chef Otto Torell. Tjänsten Lundbohm rekryterades till, inne­bar främst att organisera det förberedande arbetet med gruvanläggningen och det stundande samhällsbygget.
 
Som en naturlig följd av dessa bägge uppdrag fick han strax efteråt ett erbjudande från AGM:s dotterbolag LKAB, att tillträda som platschef för gruvanläggningen i Luossajärvi. Anställningen var omstridd då Lundbohm ansågs sakna erfarenhet från gruvindu­strin, eller som dåvarande verkställande direktören för LKAB, Broms, uttryckte sa­ken:

     
Mannen var ju geolog och inte gruvsakskunnig samt saknade därtill                   
     studentexamen.

 
Lundbohms kompetens låg mer inom det sociala området med egenskaper som samarbets­förmåga, engagemang, självförtroende och en osviklig talang att skapa och behålla goda re­lationer inom och utanför organisationen. Till detta ska tillföras hans väl utbyggda nätverk. Samtidigt stod det klart för alla i styrelsen, att Lundbohms formella kompetens främst låg inom stenindustrin och användandet av natursten i byggnadsverk. Anledningen till att Lundbohm ändå fick tjänsten, var förmodligen hans fältvana och redan väl utbyggda nätverk.

 
Läs hela inlägget »
Uppfostrade bärare anlitade för undersökningsarbete kring Luossajärvi sommaren 1897. Notera de tre kvinnorna i bild, vilka även de bar materiel på samma villkor som männen. Foto: okänd. Nordiska musee Uppfostrade bärare anlitade för undersökningsarbete kring Luossajärvi sommaren 1897. Notera de tre kvinnorna i bild, vilka även de bar materiel på samma villkor som männen. Foto: okänd. Nordiska musee
I samband med de vetenskapliga exploateringsundersökningarna i både Lule och Torne lappmark, anlitades vägvisare och bärare från den lokala befolkningen, främst då samer och finskspråkiga nybyggare. Dessa bärare, som anlitades bar i regel en standardvikt på minst 17 kilo nyttopackning, utöver vikten av personlig utrustning och det livsmedel som de själva behövde. Varje kilo utöver grundvikten 17 kilo ersattes med ett fastställt tillägg.

Vidare beskrevs även generellt i bland annat STF:s anvisningar och rekommendationer, att en vandrare skulle se till att begagna ”uppfostrade” bärare, det vill säga bärare som kunde sin terräng och var införstådda med vad som krävdes av dem.

Två personer, som ofta nämndes i sammanhanget och som frekvent anlitades som roddare längs Torneälven och över Torneträsk, av såväl Lundbohm och andra, var de bägge lantalaiset, Anders ”Larsinanttu” Larsson (1872-1958) från Kurravaara och Zackharias ”Zakku” Olsson Pappila (1860-1934) från Jukkasjärvi. Dessa båda, erkänt skickliga båtförare, väl förtrogna med Torneälven och alla dess biflöden samt Torneträsks vattenmil­jöer, spelade en nyckelroll för transporterna för de vetenskapliga undersök­ningarna och för transporter över huvud taget i Torne lappmark och var därför ofta anlitade av exploatörer.

Men det var inte enbart männen som tog extraarbete som bärare. Två exempel på detta var Maria Larsson (1871-1940) och hennes svägerska Eva-Lisa Lindmark (1874-1963). Bägge två tog extraarbete med att bära materiel från Kurravaara by den tretton kilometer långa stigen upp till Luossajärvi, där försvars- och jordavrymningsarbetet[JG4]  pågick.

Kvinnorna gick efter samma taxa som männen, 17 kilo grundvikt i bördan. Oftast hade Maria och Eva-Lisa med sig smutstvätt tillbaka från arbetsbefälen, som de tvättade hemma i byn, för att sedan bära med sig på nästa tur upp till Luossajärvi. Ibland hade de med sig en ko eller två, som mjölkades på plats vid Luossajärvi - den färska mjölken var knappast svårsåld! Noterbart är att höjdskillnaden mellan Kurravaara och Luossajärvi är ca 230 meter, så det var en många gånger besvärlig och tung väg att vandra.

Gemensamt för alla dessa "uppfostrade" bärare, är att de sällan togs – eller tas - med i den stora berättelsen om erövringen av det nordliga rummet.
Läs hela inlägget »
Etiketter: uppfostrade bärare
Högsta toppen på Kiirunavaara, "Statsrådstoppen".. Foto: Helge Bäckström 1896. Högsta toppen på Kiirunavaara, "Statsrådstoppen".. Foto: Helge Bäckström 1896.
Sommaren 1896 fick Hjalmar Lundbohm det prestigefyllda uppdraget av bolaget Malmfältens gruvintressenter, att utreda omfattningen av de tidigare kända mineraliseringarna av järn i bergen Kiiruna- och Luossavaara. Resultatet av undersökningen skulle sedan ligga till grund för den förnyade konsessionsansökan för anläggandet av järnväg mellan Malmberget och Victoriahavn, senare benämnt Narvik.
Som medhjälpare hade Lundbohm med sig gode vännen Helge Bäckström, geolog,  docent i mineralogi och petrografi vid Stockholms högskola, och senare även professor. Lundbohm och Bäckström arbetade på plats i Luossajärvi under sex veckor sommaren 1896. Resultatet av undersökningen visade att omfattningen av järnmineraliseringen, var så stor att en järnmalmsbrytning var ekonomiskt befogad. Detta bidrog även starkt till att riksdagen 1897 beslutade att godkänna byggandet av järnväg över kölen till isfrihamn vid Atlantkusten. Vid tillfället fotograferade Helge Bäckström de högsta topparna på Kiirunavaara, Vaktmästaren respektive Statsrådstoppen.
Läs hela inlägget »
Lundbohms nära vän Per Hasselberg i arbete med skulpturen "Snöklockan" i sin ateljé.Foto: Hjalmar Lundbohm. Lundbohms nära vän Per Hasselberg i arbete med skulpturen "Snöklockan" i sin ateljé.Foto: Hjalmar Lundbohm.

Lundbohms vänskap med konstnären Per Hasselberg var en vänskap som hade fördjupats under Lundbohms tid i Stockholm, då Lundbohm bedrev kvällsstudier vid Stockholms högskola. Här kom Lundbohm främst ge­nom Karl Nordström i kontakt med de hemvändande konstnärerna från Paris och andra konst­närskolonier. Hasselberg var själv en av dessa hemvändare. Successivt växte deras vänskap i takt med att deras vägar korsa­des i olika projekt.

Lundbohm uppskattade Hasselbergs syn på hur konst- och kulturyttringar skulle tillgängliggöras för de breda folklagren; i folkbildningen såg de båda en kraft som kunde få fler människor att ta del av kultur och av samhällslivet i stort.
Vänskapen med Hasselberg medförde att Lundbohms intresse för konst fördjupades, och han började bygga upp en egen konstsamling omkring 1895. I första hand köpte han verk av de konstnärer som ingick i hans egen bekantskapskrets, men även av andra nordiska konstnärer. Lundboms konstnärsvänner utgjordes, som tidigare nämnts, av medlemmar såväl i den traditionella svenska konstakademin som hos opponen­terna, vilket i sin tur medförde att Lundbohms konstsamling fick en bredd, redan från start.

Lundbohm kom även att bli den som fick förtroendet att förvalta Hasselbergs dödsbo. Tillsam­mans med Prins Eugen finansierade och genomförde Lundbohm senare den omtalade minnes­utställningen över Hasselberg, och ansvarade även för färdigställandet av skulpturerna Farfadern och Näckrosen i marmor. Arbetet med skulpturerna utfördes av gemensamme vännen Christian Eriksson, som även stod för utformningen av Hasselbergs gravmonument 1898.

Läs hela inlägget »

Julklappstips!

En julgåva till den historieintresserade.
Hjalmar Lundbohm – Ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat.
Köp den med dedikation direkt av författaren. Pris 350 kronor.
Boken kan även skickas, då tillkommer fraktkostnad.

Beställ nu på denna länk Bokbeställning, få boken före julafton! Skicka beställningen via länken. Ange antal böcker, adress och telefon, så kontaktar vi dig.

Läs hela inlägget »
Etiketter: bokbeställning
Turné i det norliga rummet Turné i det norliga rummet

Fredagen den 23 november, så startar vi en liten miniturné i det nordliga rummet.

Författaren Åsa Larsson och jag kommer att samtala om bland annat Norrbotten, älvarna, skogarna, gruvorna, minoriteterna, disponenten och mycket mer, där biografin om Hjalmar Lundbohm kommer att ligga till grund för samtalet.

Turnén kommer att starta i Vittangi, med efterföljande platser; Erkheikki, Gällivare, Råneå. Piteå och Kalix.

Miniturnén är i huvudsak en del av folkbildningsprojektet som boken utgör stommen i. Friktionen med läsaren är en av drivkrafterna i det viktiga samtalet, som leder vidare i förståelsen av det nordliga rummet.
Så varmt välkommen till ett annorlunda möte, där samtalet och nyfikenheten formar berättelsen.
 

Läs hela inlägget »
Boken börjar säljas hod Kiruna Bokhandel Boken börjar säljas hod Kiruna Bokhandel

Under Kiruna Bokfestival mötte författaren Fatima Bremmer på stora scenen i fullsatt Folketshus. Samtalet handlade om Hjalmar Lundbohm och Ester Blenda Nordström, och deras möten.

Nästa framträdande blir under Eydvind 2018 bokdagarna i Boden. Men innan detta kommer preliminärt en liten miniturné att genomföras, där författarna Åsa Larsson och Curt Persson, skall samtala om det nordliga rummet med boken om Hjalmar Lundbohm som grund.

Läs hela inlägget »
Etiketter: boken presenteras

Så är då boken äntligen klar och provexemplar levererat från tryckeriet. En märklig känsla att få hålla i en bok, känna doften av trycksvärta och verkligen bläddra på riktigt i boken. När man har arbetat länge med boken, i det digitala formatet, känns det nästan som en helt annan bok när man får hålla den i sina händer och bläddra i den, sakta och förväntansfullt. Att boken kommer från tryck, är bara ett av många steg i bokens framställning.
Nu skall boken  i november skickas till Kiruna Bokhandel, för presentation och försäljning. Den skall även skickas till olika tidningar för recension, samt till Bokinfo och andra instanser så den kommer in till försäljning i olika forum. Har även hunnit med att ge ett antal intervjuer till olika media om boken, som kommer senare i oktober.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: från tryckeriet
Hjalmar Lundbohm, andre person från höger, i Sjangeli sensommaren 1894. Foto: Okänd, Kiruna Bildarkiv. Hjalmar Lundbohm, andre person från höger, i Sjangeli sensommaren 1894. Foto: Okänd, Kiruna Bildarkiv.

Under juli månad 1894, återvände Lundbohm till Lappland. Denna gång reste han sjövägen via Trondheim - Bodø och vidare till de inre delarna av Ofotenfjorden, för att slutligen komma till Sjangeli koppar­fyn­dig­het. På platsen finns en kopparmalmsfyndiget, som var känd redan i slutet av 1600-talet. Här bröts periodvis kopparmalm för vidare transport till i första hand Vu­olosjoki hytta vid Kurravaara by.

Lundbohm hade i uppdrag att utföra en fältundersökning på platsen under en dryg månad, och som medhjäl­pare var geologen och vännen Walfrid Pettersson engagerad. Uppdragsgivare för hela undersök­ningen var ingenjör Alwin Jacobi, som sedan 1891 innehade större delen av inmut­ningen i Sjangelifyndigheten.

Jacobi hade tidigare bekostat en egen utredning för en alternativ sträckning till den nödvändiga järnvägsförbindelsen mellan Malmfälten och den norska isfria kusten. Den alternativa sträckningen hade Jacobi projekterat via Abiskodalen - Kamajokkdalen - Unna Allakas -Sjangeli ner till Skjomen och en hamnanläggning strax ut­anför Elvegård.

Detta alternativ var 13 km kortare och med betydligt lägre beräknade drifts­kostna­der än det som senare genomfördes. Med anledning av den ständigt aktu­ella frågan om anläg­gandet av järnväg från Malmberget till den norska kusten, var fyndigheten i Sjangeli högin­tressant.

Om Lundbohms unders­ökning kunnat påvisa att det fanns en större mängd brytvärd kopparmalm i området, hade detta givetvis på­verkat järnvägens alternativa sträckning och förmodligen sam­tidigt påskyndat beslut i frågan.

Läs hela inlägget »
Etiketter: sjangeli
Hjalmar Lundbohm färdas på Torneälven i en traditionell älvbåt påväg till arbetet i Luossajärvi, sommaren 1890. Foto: Okänd. Bildägare: Kiruna bildarkiv. Hjalmar Lundbohm färdas på Torneälven i en traditionell älvbåt påväg till arbetet i Luossajärvi, sommaren 1890. Foto: Okänd. Bildägare: Kiruna bildarkiv.

 
Hjalmar Lundbohm kom till det nordliga rummet första gången 1889, då han arbetade i apatitkommisisonen i Malmberget. Sommaren 1890 fortsatte arbetet i kommissionen och då kom Lundbohm för första gången till Luossajärvi för att undersöka Kiirunavaara och Luossavaara malmberg.

Färdvägen till de båda bergen var lång och besvärlig. Huvudleden till platsen gick från Gällivaare – Malmberget över Moskojärvi - Piilijärvi – Svappavaara, ned till Torne älv och Jukkasjärvi. Därefter med båt upp till Kurravaara, för att sedan begagna sig av den gamla stigen upp till Luossajärvi. Senare nyttjades även en västligare sträckning, där man följde Kalixälven upp till Homojokk, för att sedan följa den tidigare stakningen av den tänkta järnvägssträckan till Luossajärvi. Nackdelen med den västligare sträckningen var avsaknad av härbärgen för nattvila.

Läs hela inlägget »
Etiketter: det nordliga rummet