Så är då boken äntligen klar och provexemplar levererat från tryckeriet. En märklig känsla att få hålla i en bok, känna doften av trycksvärta och verkligen bläddra på riktigt i boken. När man har arbetat länge med boken, i det digitala formatet, känns det nästan som en helt annan bok när man får hålla den i sina händer och bläddra i den, sakta och förväntansfullt. Att boken kommer från tryck, är bara ett av många steg i bokens framställning.
Nu skall boken  i november skickas till Kiruna Bokhandel, för presentation och försäljning. Den skall även skickas till olika tidningar för recension, samt till Bokinfo och andra instanser så den kommer in till försäljning i olika forum. Har även hunnit med att ge ett antal intervjuer till olika media om boken, som kommer senare i oktober.
 

Under juli månad 1894, återvände Lundbohm till Lappland. Denna gång reste han sjövägen via Trondheim - Bodø och vidare till de inre delarna av Ofotenfjorden, för att slutligen komma till Sjangeli koppar­fyn­dig­het. På platsen finns en kopparmalmsfyndiget, som var känd redan i slutet av 1600-talet. Här bröts periodvis kopparmalm för vidare transport till i första hand Vu­olosjoki hytta vid Kurravaara by.

Lundbohm hade i uppdrag att utföra en fältundersökning på platsen under en dryg månad, och som medhjäl­pare var geologen och vännen Walfrid Pettersson engagerad. Uppdragsgivare för hela undersök­ningen var ingenjör Alwin Jacobi, som sedan 1891 innehade större delen av inmut­ningen i Sjangelifyndigheten.

Jacobi hade tidigare bekostat en egen utredning för en alternativ sträckning till den nödvändiga järnvägsförbindelsen mellan Malmfälten och den norska isfria kusten. Den alternativa sträckningen hade Jacobi projekterat via Abiskodalen - Kamajokkdalen - Unna Allakas -Sjangeli ner till Skjomen och en hamnanläggning strax ut­anför Elvegård.

Detta alternativ var 13 km kortare och med betydligt lägre beräknade drifts­kostna­der än det som senare genomfördes. Med anledning av den ständigt aktu­ella frågan om anläg­gandet av järnväg från Malmberget till den norska kusten, var fyndigheten i Sjangeli högin­tressant.

Om Lundbohms unders­ökning kunnat påvisa att det fanns en större mängd brytvärd kopparmalm i området, hade detta givetvis på­verkat järnvägens alternativa sträckning och förmodligen sam­tidigt påskyndat beslut i frågan.