Till Sjangeli 1894

Under juli månad 1894, återvände Lundbohm till Lappland. Denna gång reste han sjövägen via Trondheim - Bodø och vidare till de inre delarna av Ofotenfjorden, för att slutligen komma till Sjangeli kopparfyndighet. På platsen finns en kopparmalmsfyndiget, som var känd redan i slutet av 1600-talet. Här bröts periodvis kopparmalm för vidare transport till i första hand Vuolosjoki hytta vid Kurravaara by.
Lundbohm hade i uppdrag att utföra en fältundersökning på platsen under en dryg månad, och som medhjälpare var geologen och vännen Walfrid Pettersson engagerad. Uppdragsgivare för hela undersökningen var ingenjör Alwin Jacobi, som sedan 1891 innehade större delen av inmutningen i Sjangelifyndigheten.
Jacobi hade tidigare bekostat en egen utredning för en alternativ sträckning till den nödvändiga järnvägsförbindelsen mellan Malmfälten och den norska isfria kusten. Den alternativa sträckningen hade Jacobi projekterat via Abiskodalen - Kamajokkdalen - Unna Allakas -Sjangeli ner till Skjomen och en hamnanläggning strax utanför Elvegård.
Detta alternativ var 13 km kortare och med betydligt lägre beräknade driftskostnader än det som senare genomfördes. Med anledning av den ständigt aktuella frågan om anläggandet av järnväg från Malmberget till den norska kusten, var fyndigheten i Sjangeli högintressant.
Om Lundbohms undersökning kunnat påvisa att det fanns en större mängd brytvärd kopparmalm i området, hade detta givetvis påverkat järnvägens alternativa sträckning och förmodligen samtidigt påskyndat beslut i frågan.
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Einar Knudsen » Den färdiga boken: ”Paurankin Curt, Doktor Curt, Människa Curt, och kompisen Curt, och nu superförfa..”