Lundbohm - ledaren

 

Uppfostrade bärare i det nordliga rummet

14 april 2019 « Tillbaka
Uppfostrade bärare anlitade för undersökningsarbete kring Luossajärvi sommaren 1897. Notera de tre kvinnorna i bild, vilka även de bar materiel på samma villkor som männen. Foto: okänd. Nordiska musee Uppfostrade bärare anlitade för undersökningsarbete kring Luossajärvi sommaren 1897. Notera de tre kvinnorna i bild, vilka även de bar materiel på samma villkor som männen. Foto: okänd. Nordiska musee
I samband med de vetenskapliga exploateringsundersökningarna i både Lule och Torne lappmark, anlitades vägvisare och bärare från den lokala befolkningen, främst då samer och finskspråkiga nybyggare. Dessa bärare, som anlitades bar i regel en standardvikt på minst 17 kilo nyttopackning, utöver vikten av personlig utrustning och det livsmedel som de själva behövde. Varje kilo utöver grundvikten 17 kilo ersattes med ett fastställt tillägg.

Vidare beskrevs även generellt i bland annat STF:s anvisningar och rekommendationer, att en vandrare skulle se till att begagna ”uppfostrade” bärare, det vill säga bärare som kunde sin terräng och var införstådda med vad som krävdes av dem.

Två personer, som ofta nämndes i sammanhanget och som frekvent anlitades som roddare längs Torneälven och över Torneträsk, av såväl Lundbohm och andra, var de bägge lantalaiset, Anders ”Larsinanttu” Larsson (1872-1958) från Kurravaara och Zackharias ”Zakku” Olsson Pappila (1860-1934) från Jukkasjärvi. Dessa båda, erkänt skickliga båtförare, väl förtrogna med Torneälven och alla dess biflöden samt Torneträsks vattenmil­jöer, spelade en nyckelroll för transporterna för de vetenskapliga undersök­ningarna och för transporter över huvud taget i Torne lappmark och var därför ofta anlitade av exploatörer.

Men det var inte enbart männen som tog extraarbete som bärare. Två exempel på detta var Maria Larsson (1871-1940) och hennes svägerska Eva-Lisa Lindmark (1874-1963). Bägge två tog extraarbete med att bära materiel från Kurravaara by den tretton kilometer långa stigen upp till Luossajärvi, där försvars- och jordavrymningsarbetet pågick.

Kvinnorna gick efter samma taxa som männen, 17 kilo grundvikt i bördan. Oftast hade Maria och Eva-Lisa med sig smutstvätt tillbaka från arbetsbefälen, som de tvättade hemma i byn, för att sedan bära med sig på nästa tur upp till Luossajärvi. Ibland hade de med sig en ko eller två, som mjölkades på plats vid Luossajärvi - den färska mjölken var knappast svårsåld! Noterbart är att höjdskillnaden mellan Kurravaara och Luossajärvi är ca 230 meter, så det var en många gånger besvärlig och tung väg att vandra.

Gemensamt för alla dessa "uppfostrade" bärare, är att de sällan togs – eller tas - med i den stora berättelsen om erövringen av det nordliga rummet.
Etiketter: uppfostrade bärare

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln