Ledningsfrågan för LKAB

Hemma hos disponent Lundbohm. Från vänster Hjalmar Lundbohm, professor Carlheim-Gyllensvärd, häradshövding Olbers samt amiral, vd Arvid Lindman. Foto: Okänd. 1900. Bildägare: LKAB Kiruna. Hemma hos disponent Lundbohm. Från vänster Hjalmar Lundbohm, professor Carlheim-Gyllensvärd, häradshövding Olbers samt amiral, vd Arvid Lindman. Foto: Okänd. 1900. Bildägare: LKAB Kiruna.

Den ledningsfunktion som Lundbohm arbetade i vid LKAB från 1898, var av provisorisk art.  Rent juridiskt var han tjänstledig från sin huvudarbetsgivare SGU med ett år i taget för varje ansökan sedan 1898. Inför år 1900 arbetade LKAB:s styrelse med en mer permanent lösning av ledningsfrågan för bolaget. Man insåg att det behövdes en kontinuitet i ledarskapet för de många utvecklingsfrågorna som drevs inom själva gruvverksamheten, men även för de ofta komplicerade frågorna i samhällsbygget. Stundtals var Lundbohm överhopad av arbete, vilket han uttryckte till sin mor i täta brev. Senhösten 1899 fick Lundbohm den första officiella förfrågan om att tillträda som disponent för LKAB:s gruvverksamhet i Luossavaara.[1] Han skrev om detta till modern:

I förrgår blef jernvägen skenlagd hit, och det första lokomotivet kom. I dag anländer bolagets styrelse och en mängd jernvägsingeniörer, och jag skall ha middag för om­kring 30 personer, hvilket blir en svår sak med det ytterst begränsade utrymmet och de små resurser jag förfogar öfver. I slutet af veckan börjar jag skicka den första malmlasten, och jag törs ej resa herifrån innan den är fullständigt skickad. Jag skulle ha skrifvit ett långt bref till dig, men det är omöjligt nu.
Då jag kommer hem får jag berätta för dig en hel mängd saker. Det vigtigaste
är att jag har blifvit tillbjuden disponentskapet för denna stora affär och att jag nu går och gruvar mig och undrar om jag skall öfvergifva södra Sveriges sol och det jemförelsevis lugna lifvet i Statens tjenst mot Lapplands mörker och det stora ansvar som följer med en sådan befattning.  
Det gäller att sätta några tusen menniskor i arbete och att bygga en stad för kanske 7 tusen. Det är lockande och det intresserar mig, men jag tvekar om jag är vuxen en sådan sak. Ännu bestämmer jag mig ej och kanske träffas vi innan dess. Än en gång, min varmaste helsning till Moster från [?] och din Hjalmar.[2]    

 

Från ägargruppen och då främst Wallenbergsfären, fördes disponenten för Iggesunds bruk sedan 1892, Arvid Lindman, fram som en kandidat till disponentposten för LKAB. I december månad 1899 var korrespondensen flitig mellan Marcus Wallenberg och Lindman, och efter styrelsens godkännande fick Lindman erbjudandet om att tillträda disponentposten för LKAB med ett för den tiden rekordstort arvode om 60 000 kronor/år med en löptid av 10 år. Summan motsvarar ett värde på 3,7 miljoner kronor i 2020-års penningvärde. Lindman tackade nej till detta, eftersom han ansåg sig bunden till Ig­gesund av olika skäl. Däremot accepterade han posten som verkställande direktör för LKAB, med samma generösa ekonomiska villkor, och tillträdde befattningen den 1 februari 1900, samtidigt som Lundbohm började sitt arbete som disponent för gruvverksamheten i Kiruna.[3]
 
Den intensiva brevväxlingen mellan Lundbohm och Lindman vittnar om ett gott ochförtroen­defullt samarbete i ledningsfunktionen. I korrespondensen dem emellan framstår Lundbohm till en början som praktikern i lagarbetet, eftersom han ständigt befann sig mitt i den dagliga verksamheten i Luossajärvi. Det går tydligt att utläsa Lindmans stora förtroende för Lund­bohm då han fattade snabba och ibland komplicerade beslut i det löpande arbetet.
I ett av breven från Lundbohm till Lindman beskriver Lundbohm hur bebyggelsen inom LKAB:s bostadsområde växer fram med god hastighet.
Brevet ger även prov på Lund­bohms starka drivkraft och lojala inställning till LKAB vad gäller lönekostnader för de kol­lektivanställda då ett kooperativt handelsbolag stod under bildning. Han ansåg att lönerna för de kollektivanställda som blev medlemmar i föreningen, kunde sänkas:


I morgon skulle jag ha rest men kan icke; byggnadstomterna äro nu utstakade, och jag måste se dem, ty terrängens beskaffenhet kommer måhända att föranleda några föränd­ringar i den plan som vi provisoriskt antogo – detta endast i afseende på de stora 16-rumshusen.[4]
Arbetarne här förbereda upprättandet af ett litet handelsbolag i hvilket de sjelfva ingå som de enda aktieegarne, och hvars vinst skulle komma att proportionsvis fördelas mellan de köpare som äro aktieegare sedan 5 % på kapitalet utbetalats. Under förutsätt­ning att icke jernvägen uppställer svårigheter mot transporterna föreslår jag att bolaget uppför och uthyr handelslokal.
Det är ju inte sannolikt att priserna å matvaror härigenom blifva nämnvärdt billigare för icke aktieegare (i Malmberget utbetaldes inom ett liknande bolag förlidet år 30 % extra vinst) men då det stora flertalet af fasta arbetare torde komma att blifva delegare i handelsbolaget, så skulle lefnadskostnaderna för dessa blifva billigare än nu, och följaktligen arbetsprisen kunna sänkas.
Godkänner du förslaget så kommer det genast till utförande. Du skall få se handels­bolagets i Malmberget bolagsordning i Stockholm.[5]

 
Den handelsförening som avses var en av två handelsföreningar under bildande, denna av en grupp arbetare som inte var anslutna till den lokala fackföreningen. Detta vållade en mindre konflikt bland Gruvs adv. 12:s medlemmar som genom ett upprop från styrelsen uppmanade medlemmarna att stödja den handelsförening som företräddes av fackföreningens medlemmar, i mot­sats till den handelsförening som stöddes av LKAB. Uppropet från Gruvs avd. 12 lyder:

Med anledning av den kooperativa handelsrörelsens utbredande i vårt land får Luossa­vaara-Kiirunavaara Arbetareförbund härmed uttala sin mening om bildandet av arbetare handelsaktiebolag i Kiruna.
Arbetarna vilja inte på några villkor förklena sig till att understödja ett sådant förslag utan yrkar på dess förkastelse. Firmanamnet ”arbetare” får inte offras.
Vi uppmanar arbetarna att i stället ansluta sig till den kooperativa handelsrörelsens utbredande även på denna plats, vilken är och kommer att förbliva arbetarnas egen och av arbetarna själva styrda affär.
Kiruna den 3 februari 1901.[6]

 
Konflikten slutade med att två kooperativa handelsbolag bildades. Det handelsbolag som stöddes av LKAB genom upplåtande av lokal, var Kooperativa föreningen Kiruna, som inte blev särskilt framgångsrikt och som 1908 tvingades begära sig i konkurs. Det andra han­delsbolaget, som stöddes av Gruvs avd. 12, fick namnet Kiruna arbetares handelsbolag. Det ombildades 1918 till en kooperativ förening då det också övertog[JG4]  det konkursade bolagets verksamhet med både skulder och tillgångar.
 
Noterbart är att LKAB vid denna tid tillämpade ett utbrett entreprenörssystem, vilket gjorde att regelrätta förhandlingar om generella avtal var mycket svåra för Gruvs avd. 12 att genomföra. Detta innebar att Lundbohm styrde löner och villkor utifrån ett för LKAB mycket gynnsamt perspektiv. I samtal med Lundbohm utlovades till Gruvs avd. 12:s styrelse att det utbredda entreprenadsystemet skulle avvecklas, men detta tog lång tid.

 
I ett senare brev till Lindman belyser Lundbohm det faktum att titulaturen disponent var en förutsättning för att få inflytande i de lokala frågorna genom de olika nämnderna och utskot­ten. Eftersom han ännu inte var skriven i Kiruna, hade han heller inte rösträtt, varken för LKAB:s jordägardel eller för sig själv. Detta ansåg Lundbohm kunde bli ett problem längre fram när olika lokala samhällsfrågor skulle behandlas.
 
I den täta korrespondensen mellan Lundbohm och Lindman, kan man hitta ett flertal brev och telegram där bolagets inflytande och påverkan i samhällsbygget diskuteras. Under sommaren och hösten 1900 reste Lundbohm flitigt i de tyska industridistrikten där han, förutom att bygga kontakter med de viktigaste kunderna, studerade industrimiljöer och samhällsstrukturer knutna till industrierna. Lundbohm verkar inte ha varit speciellt imponerad av de tyska syste­men och den nitiska ordningskontroll som där präglade både industri- och samhällssystem. Det är tydligt att Lundbohm föredrog de brittiska systemen före de tyska inför organiseringen av det nya samhällsbygget Kiruna. I ett brev delgav Lundbohm sina tankar till Lindman:


I Essen, der jag var 1 ½ dag var mycket att se äfven utom fabrikerna, som jag tyckte, jag icke ansåg det lönt att besöka. Du skulle haft stort nöje af att vara med. Der råder en ordning i alla möjliga förhållanden som verkligen är beundransvärd men också, tillsammans med den stränga disciplinen, är utomordentligt tråkig.
Die ”Hausordnung” innehåller 48 paragrafer och förbjuder allting, t. o. m. att kasta snöboll. Fy fn hvad detta folk är tråkigt. Är det icke en orättvisa af försynen, att de ändå ha det så bra och äro så belåtna? Jag har aldrig känt detta så väl som nu då jag kom direkt från Paris, dit jag längtar.
Så snart jag kommer i väg härifrån skall jag telegrafera mina adresser, men vågar icke säga något innan jag verkligen är i väg.
Din tillgifne vän
Hjalmar Lundbohm”.[7]

 
Lindmans engagemang vid LKAB blev kortvarigt men innehållsrikt med anledning av den snabba utvecklingen inom företaget. Redan efter ett år lämnade han posten som vd för LKAB och efterträddes av prokuristen Arthur Thiel.[8]

[1] Titeln disponent innebar i praktiken att vara teknisk ledare för aktiebolaget och i vissa fall även företräda bolaget i olika sammanhang.
[2] Brev från Hjalmar Lundbohm till moder Augusta Lundbohm. 1899-10-16. LKAB:s brevsamling Kiruna.
[3] Skillnaden mellan disponent och verkställande direktör (vd), är att den verkställande direktören är den som direkt ansvarar inför bolagets styrelse. Verkställande direktören är den som har ledningsansvaret över disponenten. Ett bolag kan ha flera disponenter inom olika verksamheter i bolaget.
[4] Uppgifterna om byggnadsplanen och 16-rumshuset avser LKAB:s eget bostadsområde.
[5] Brev från Hjalmar Lundbohm till Arvid Lindman 1900-04-09. LKAB:s arkiv, brevsamlingen Kiruna.
[6] Gissle Persson, Svenska gruvindustriarbetarförbundets avd nr 12 Kiruna. 50 år 1900-1950. Ett antal artikelförfattare Näslund Uno, Strömbäck Sven. Norrländska Soc- Dem Tr. (Bo­den 1950), s. 7.
[7] Brev från Lundbohm till Arvid Lindman 1900-11-06. LKAB:s arkiv Kiruna brevsamling.
[8]  Arthur Semmy Thiel (1860-1833) var en yngre bror till finansmannen Ernest Thiel och var en väletablerad prokurist som anlitades av många företag i ledarroller. A Thiel verkade som vd för LKAB åren 1901-1903.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Tomas Richter » Lundbohm och konsten:  ”...snabb korrigering där...Bravo”

  • Tomas Richter » Lundbohm och konsten:  ”Hej Hjalmar, A. Är du släkt m Ali Lundbohm B. Hasselbergs skulpterande bild ovan..”

  • Lars Hedström » Ledningsfrågan för LKAB:  ”Otroligt intressant! Det är som att förflyttas till livet i Kiruna vid förra sek..”

  • Per kroon » Teknikutveckling och energibehov:  ”Sådan duktig projektledare o framsynt Hjalmar var Så lättförstått du skrivit om ..”

  • Rolf Johansson » Samhällets placering:  ”Intressant med "modern" historia där det får att de facto går att se hur visione..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln